När man ligger där på botten efter att ha fallit under en längre period så är det skönt att veta att man inte kan falla längre. Hoppet är det sista som lämnar människan sägs det. Och det är där, i botten av oss själva som hoppet tar vid och vilja att börja klättra uppåt. Ingen kan klättra fallandes. Man kan krampaktigt hålla sig kvar men när man sen inte längre orkar klamra sig fast så faller man igen.
Men när vi nått botten, fått tid att begrunda och hata botten så börjar vägen uppåt . För den enda vägen är upp.
b o s t r o m s All rights reserved © Blog Milk - Powered by Blogger
bra där...!!
SvaraRadera=)
RaderaSå är det! Att nå botten kan vara det bästa som kan hända, på sätt och vis. Värre kan det ju inte bli då i alla fall :-)
SvaraRaderaNej botten känns som den slutliga destinationen. Sen är det ju bara upp man kan ta sig.=)
Radera