Ett leende kostar inget

måndag, januari 13, 2014

Hon spelar på en melodi jag inte känner igen. Det är minusgrader ut. Trots mina varma vantar så känns mina fingrar som isbitar.
Hon sitter där utan handskar. Hon har suttit där sedan tidigt i morse. Med sitt dragspel. Hon måste vara i femtioårsåldern.
Det gör så ont i mig.
Situationen är väldigt komplex. Det vet jag.
Jag vet att pengarna väldigt sällan får behållas. Jag vet att det i många fall finns ett större nätverk bakom det hela.
Jag vet att man inte ska ge pengar. Att det inte hjälper personen jag ger dem till. Att de hamnar i någon annans ficka.
Kvinnan med dragspelet skulle ha kunnat varit min mamma.
Och ändå så går jag bara förbi. Varje gång så svider det. Varje gång så tänker jag, vad kan jag göra?

Idag så log jag mot henne. Jag ville att hon skulle veta att jag såg henne. Jag hoppades på att hon skulle förstå hur mycket jag brydde mig om henne trots att jag inte la några pengar i hennes lilla pappersmugg.
För det kan jag iallafall ge henne, ett leende. För hon är min medmänniska. Hon är värd så mycket mer än ett leende. Men det var allt jag kunde ge henne idag.

1 kommentarer:

  1. Jag vet EXAKT hur du känner, jag gav dom pengar förr men min man sa till mig att inte göra det då det inte gå till dom, synd tycker jag att det är.

    SvaraRadera

b o s t r o m s All rights reserved © Blog Milk - Powered by Blogger