Hemska hemska toabesök

Jag behöver besöka toaletten men jag drar mig för
att göra det.
För då måste jag möta henne. Hon som kärleksfullt
stirrar på mig men med en sådan där jobbigt snäll blick.
En blick som visar medömkan. Och jag som inte känner mig
så ömklig sitter där på toalettstolen och
känner mig liten, så otroligt liten.
Hon får mig att känna mig ömklig och hjälplös och
jag gillar det inte.
Jag försöker att inte möta hennes blick men det går inte.
Vart jag än sitter på toaletten så faller hennes
blick på mig. Panik: Sluta titta på mig. Jag vill vara själv. GÅ!
Men hon går inte. Hon stirrar bara. Med ett svagt leende.
Hon vill prata villkor, men jag är inte intresserad.
Jag tror inte på allt det som hon står för.
Jag tycker inte att dom har lyckats.
Inte ska dom få mina pengar.
Inte ska hon få mina pengar.
Prata om villkor får hon göra med någon annan.
Jag vill bara kunna besöka toaletten ifred.
Utan blickar,uta krav, utan villkor.
Låt mig bara få gå på toaletten ifred!!