personlighet sitter väl i kläderna?

Nils tyckte om skorna jag köpte till honom. Det är ovanligt. Hm har mest skit anser han men skorna använder han nu flitigt.
Och jag blir lite extra kär i honom. Som idag på lunchen. Då kommer han i ett par ljus jeans med en svart pike och skorna. Och jag erkänner: Jag är en ytlig mska. Jag blir kär i stilar, snygga kläder och hur dom bärs.
Låter det hemskt? Förr var det så att om jag skulle falla för en kille så var stilen väldigt viktig. Hur han klädde sig och vad för slags stil han hade. Men sån är jag och vi är väl alla lite knäppa?
Men jag blir än idag lite extra kär när min man är klädd snyggt. För en del av personligheten sitter väl i kläderna.