Jag vill dansa i regnet...

Promenaden till jobbet var kall och slaskig. Alla jag mötte gömde ansiktet i jackan och ingen såg speciellt glad ut. Och jag förstår dom, snöblandat regn efter veckor av solsken.
Jag gick runt hörnet för att gena över parken.
Då ser jag en ung man stå och titta upp mot himlen. Han ler. Han är jätte glad. Han är så glad att han måste dansa. Så han dansar. Han skrattar och dansar. Han bryr sig inte om någon ser honom. Han är lycklig och han vill dansa. Han får mig att le. Han får mig att också vilja dansa. Varför sura över slaskigt väder när man kan dansa?
Den dansande mannen har Downs syndrom.
Det är honom vi inte vill ha. Det är barn som honom vi vill ta bort. Vi vill inte att dom existerar. Vi tycker att världen vore bättre utan dom.
Vem ska då få mig le och vilja dansa i regnet?